Tro. Hopp. Kärlek
Om... är bra ? Eller är det verkligen det ? Det är ett ord som får tankarna att sprida iväg ännu längre än till regnbågens slut... Alltså de slutar aldrig! Varför tänker man bara på sina egna brister? Varför inser man dem när det är för sent? Alltid samma visa. Har kommit på min bästa egenskap: att vara efterklok. Jag önskar så att mina kunskaper kommit i förväg så de hjälpt mig på rätt spår än att jag hela jävla tiden ska behöva lära mig av mina misstag? Räcker det inte nu eller? Min tro på ett ljusare år är så fruktansvärt mörk.. Jag vill hela tiden men är lättare att falla tillbaka till de mörka. Känner mig som den snigeln man alltid skulle räknà ut hur lång tid det skulle ta för den att komma upp för brunnen om han kasade tillbaka så mycket... Känns som att man går åt det ljusa hållet, men faller hela tiden tillbaka. Har varken tro hopp eller kärlek just nu. Men jag kommer klara det.. Jag är en stark människa. Och som tur har jag världens bästa familj som stöttar mig hela tiden. De finaste vännerna... Jag vet vad jag har och det stärker mig otroligt mycket! Sommaren kommer bli pain in the ass men kämpa kämpa kämpa. är det något jag aldrig kommer ge upp så är det mig själv.
